Fridfullt eller frustrerande

Två av lymlarna är uthyrda för att slita lite på den äldre generationen, dvs mina föräldrar. En lymmel är på läger resten av veckan. Det betyder att jag är ensam hemma med Pysseliten hela veckan. Bara vi två...och katten...och tre kaniner... och sedan i torsdags ingen hamster. Den stackars hamstern Snuffe fick gå till den sista vilan efter en tids sjukdom. Ett frustrerande sätt att börja en midsommarhelg på.

Snuffe strax innan den sista resan till veterinären påbörjades

Vilket får mej att osökt fundera över ordet frustrerad. Är det en tillfällighet att ordet frustrerad börjar med fru? Kan en fru vara manstrerad eller makestrerad? Karlslokstrerad? Nej jag tror inte det. Det måste vara en tillfällighet. Tror jag. Eller inte. Pysse fick i alla fall en massa blommor härom helgen när hon fyllde år.

Pysseblommor

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Utan hur konstigt det känna när alla halvvuxna ungar är hemifrån samtidigt. Tyst tomt och fridfullt. Inga konstiga program på tv som måste ses. Inget dunkande i golvet när dom dansar dansmatta. Inget... bara tomt. Nästan frustrerande tomt. (där kom det där ordet igen) Ska det inte vara lugnt och fridfullt när ungarna inte är hemma. Vi behöver i alla fall inte vara oroliga för att dom ränner på stan mitt i natten. Inte denna veckan. Man kan avnjuta ett glas vin till tv-deckaren. Inte stå i stand by för att hämta något barn någonstans. Det är ju fridfullt. Fast det är bra tyst hemma.


För övrigt har det varit midsommar igen. Tänk att heminlagd sill och lite snaps och öl kan vara så gott i år igen.